petrasfeelingofautumn

Jag har kommit fram till att jag är en vanemänniska. Alla dagar saker bryter mot mina vanor känns det konstigt och nästan... ja, nästan lite obehagligt. Jag vänjer mej vid nya vanor snabbt också. Som tex, vakna med Martin. Tänkte på det imorse; "sjutton vad konstigt det känns och kunna röra på sig, och vad kallt det är. Varför är inte Matin här?" eller att jag och Anna tränar varje torsdag, jag vaknar alltid 5 i sju nu och det går på automatik att plocka ihop kläder och fixa och dona och hitta det man ska ha på sig. 
Jag äter alltid samma frukost (i stort sett) och får jag inte göra det så börjar dagen helt fel. Likadant när jag byter jobbdagar eller "friskis-dagar", det kan förstöra en hel vecka för mej. Undrar varför det är såhär? De säger ju att ombyte förnöjer men ändå så klagar vi om det kommer något nytt (undantag; lov) Äh,sånt här är konstigt, det är nog inte något man ska tänka på.