petrasfeelingofautumn

jag vill ha en hund har jag kommit fram till. lite sällskap och så tvingas jag motionera litegrann också. sen är de tju farligt att kolla på hundar på blocket. det är livsfarligt rättaresagt.  så är det någon som har en liten hund de kan skänka till mej en kväll eller sådär så är det välkommet (A) jag har iaf hittat min drömhund. en irländsk röd setter.

nu var man hemma från paris igen, det har vart en superbra vecka verkligen. orkar inte berätta allt vi gjorde här men det vart bara kul. hovslätts bussresor kan man rekomendera med (de har inte hjärntvättat mej, jag lovar) bra reseledare och superb chaufför (inte jätteful heller).

vi hann med tre guideturer, typ 500 trappor upp till sacre coeur, massa hotellfrukostar och jag lyckades slarva bort en kofta på något museum. fast de vi åkte med vart supersköna så det har inte vart några problem på den biten iaf :) mer bilder från resan (jag har fotat i förbannelse) dyker upp på bilddagboken för den intresserade!

nu ska jag äta,ducha, ringa mamma/martin/frida och sova. jag är DÖD. har nationella proven imorgon med. ajdå.

Jag kom just hem ifrån en sjukt bra föreläsning. Temat var "Konst i det offentliga rummet/Grafitti/Street Art" och först så tänkte man snarare på att man inte behövde gå på engelskan och man fick sluta tidigare som en fördel men jag blev positivt överraskad. Torbjörn, som hade föreläsningen ver enormt duktig och visade båda sidors syn på saken (staten/konstnären) utan att komma med massa pekpinnar utan uppmuntrade snarare till att våga visa upp våran konst.

För det är ju såhär att "det offentliga rummet" dvs. alla platser som räknas som offentliga, så som torg, parker, gator osv. är ju vårat rum?! Därför ska vi också ha möjlighet att visa upp våran konst. Reklambolag köper reklamplatser hos staten för en billig peng, mot att de tex sätter upp en telefonkiosk eller en toalett. De i sin tur hyr ut dessa platser för upp emot 70.000 kronor till företag som har råd att visa upp sig. Att sätta upp afficher eller klisterlappar är däremot olagligt och ger dryga böter?! Precis som han sa, det som finns på reklamskyltarna vet vi oftast redan medans det är det som står på afficherna som är viktigt för oss att veta. En konsert, en bortsprungn katt eller en loppis? Att sätta upp ett klistermärke på en gatulampa ger samma straff som att måla en tag på ett hyreshus, men samtligt så finns det vissa målare som gör det "lagligt" efterom staten bestämt att "de är så bra". Det är för att just de målarna har fått så mycket positiv kritik och då försöker staten att glida med för att själv bli populära bland ungdomarna.

Jag måste erkänna att jag aldrig tänkt så innan, aldrig lagt märke till alla reklam som varje dag bombarderar oss. Inte heller de afficher eller klisterlappar överallt. Efter föreläsningen gick jag ut och helt plöstligt så fanns allt där, ett hav av konst. För första gången stannade jag och läste på klisterlappen som finns vid gatulyktan. Jag tror att genom att ge oss fler uttrycksmöjligheter att uttrycka våran konst, våra åsikter eller våra känslor så kommer också skadegörelsen att försvinna. För om det målas tags på hus och annat måste till och med jag erkänna att det är skadegörelse. Men ingen har väl dött av att de som är bra på att måla med burkarna målar i tunnlarna vid tåget? Jag blir ju snarare glad av att se sådant. Det förgyller min vardag litegrann. 

Torbjörn berättade också om "Permanent Breakfast", att man bestämmer en tid, en plats sen så samlas alla där med sina picknic-korgar och äter frukost mitt ute på gågatan. Det är ju våran miljö? De gör så för att kämpa tillbaka mot staten som kväver våra uttycksmöjligheter. Jag och Ia blev så sugna på att göra så någongång inom en snar framtid så vill ni vara med och hjälpa till att få ihop folk så kan jag återkomma med ett datum och en tid. 

Men vad jag först och främst ville få ut ur detta inlägg är; sluta inte visa upp eran konst och era åsikter offentligt. För jag vet att även om jag inte gjorde det så mycket innan, så kommer jag garanterat börja nu. Så mer Knitta Please, Permanent Breakfast och olagliga blomsterplanteringar!

 

Idag har jag vart duktig (skryta, skryta). Jag började min dag med att först städa sovrummet, badrummet grundligt, dvs. torka,svabba, damsuga you name it. Sen blev det grekisk sallad till lunch och sen tog jag resten av lägenheten ("vardagsrum, hall och kök) och damsög och tvättade golven. Jag vart helt slut.

Sen pratade jag med Martin på msn, såg cityakuten på TV och sen bar det av till ICA Maxi, jag gick dit. Över bron! Ja, jag menar den stora läskiga, ljusblåa bron över Munksjön! (Broar dödar människor). Sen handlade jag mat och shampoo och två skitfina muggar, de var typ senapsgula, jätte avlånga och hade mönster på. Köpte två stycken efterom mitt mål att tillslut bara ha två eller en av varje mugg/glas och sånt. Fast jag har kommit på en sak, vad duktig och vuxen man känner sig när man handlar på stora varuhus med massa mat! Man känner den mentala åldren stiger lite för varje gång man passerar med sin lilla kundvagn¨och alla andra tittar på en som en vuxen då. haha.

Nu har jag äntligen orkat byta design på bloggen. Den är väligt, eh, rosa?
 Vad tycker ni?

Jag tror alla som håller på med någon form av konst känner igen detta; inspirations-stopp. Jag har haft en period i två-tre månader nu när det inte har gått att att måla eller ens komma på något att måla. Så idag så smällde det bara till i huvudet, idé på idé och jag har till och med målat med "riktig färg" och jag är så glad :)



Minde bra är det att jag är sjuk igen, trodde först jag hade fått halsfluss igen men det vara bara "vanlig" förkylning som tur var.  Fast vet ni en sak? Det är skönt att inte vakna ensam.

Jag hatar sådana här dagar. När man är glad, för att sedan vara ledsen 5 minuter senare. Man gråter och skrattar tills mna inte vet vad man känner längre. Fast mest har jag vart nere. Fikat med Anna var bäst men resten av dagen kan ta sig någonstans.
Jag känner  mej sämst på allting, jag vill så gärna måla men så fårt jag tar tag i en pensel så blir det skit. Jag måste plugga men jag orkar inte öppna böckerna eller hämta glasögonen. Jag borde städa men jag vet inte var jag ska börja. Jag vill tjäna pengar med jag är dålig på jobbet. Jag vill ha sommar men det regnar.

Det är nog lika bra att gå och lägga sig innan det blir värre.

Haft en helt underbar helg hemma hos Martin. Först handlade vi klänningar och Martin fick faktiskt välja vilka jag skulle köpa (det är en svart/vit i silkigt-material och en röd/vit rutig i halterneck modell). Sen var det hockeytittande i Habo och det är ju inte helt fel att HV71 vann (fast det visste vi ju redan att de skulle göra) det enda som var mindra bra var min feber-attack. Jag var verkligen kokhet och frös så jag skakade. Sen kom lördagen med TV-tittande, bakning och Game Boy spelande och massa kort tagande (kanske får lägga upp någon för han )sen var jag tyvärr tvungen att åka hem..

Jag har faktiskt varit duktig efter det att jag kom hem. Satt mej ner och skrev min sagoanalys av Geten Zlateh av Isaac Bashevis Singer. Det blev tre A4 sidor som jag ska be någon läsa igenom men jag är verkligen nöjd med mej själv efterom jag hade verkligen ingen lust att göra det.


Martin sjöng en låt för mej som verkligen fastnade i hjärtat och hjärnan idag. En Winnerbäck (vem annars?), timglas heter den. Han sjunger den helt underbart (vad annars?) och jag fick sådan gåshud (hur annars?)

Anna nu tänder de gatubelysningen, bussarna åker sitt varv
Jag letar efter rispor i ytan, en spricka ett hål en skarv
Det måste komma nåt bra ur allt.
Det måste växa nått under alla lister, alla bingon alla tävlingar alla steg tillbaka
Res mig upp ge mig lust att hänga på, jag skall värma dig Anna
Jag skall lyssna och förstå, för trots all tomhet
trots det timglas som sliter i oss
Så ska vi hitta en väg ändå, vi skall hitta en plats ändå
Hitta ett hem vi två

Tisdag:
Tisdag var en bra dag, först målade jag ryska dockor hela bildlektionen. Sen var svenskan inte lika jobbig som den brukar vara. Sen så gick det åt helete på jobbet (mer än vanligt) men det gjorde det för alla andra med så jag var lika glad för det :) Sen kom Martin och hämtade mej på jobbet, det var kul. Först så fick alla träffa han som är nya(han är legend!) och sen så blev vi lite officiella. Haha, ingen vågade fråga ifall vi var ihop eller inte. Sen kom vi hem, jag bakade scones. Det blev riktigt gott, trots det typ bra var jag som åt^^

Onsdag:
Vaknade halv 6 av att Martin sparkas, så hela dagen var trött. Jag lyckades jobba ikapp matten (3 delkapitel på 50 min!) och sen fick jag spraya en till aliminiumplåt till Länsmuséet. En röd en. Gick hem till mej och umgicks med Martin (jag sov...) och sen gick vi och köpte glass och sen åkte han hem. Jag gick till friskis och tränade, tänkte jag skulle vara duktig och köra 30 min på monstermaskinen men sen började ju hockeyn så det slutade med att jag fick springa 20 min på löpbandet med så jag skulle kunna se :)

Jag har kommit fram till att jag är en vanemänniska. Alla dagar saker bryter mot mina vanor känns det konstigt och nästan... ja, nästan lite obehagligt. Jag vänjer mej vid nya vanor snabbt också. Som tex, vakna med Martin. Tänkte på det imorse; "sjutton vad konstigt det känns och kunna röra på sig, och vad kallt det är. Varför är inte Matin här?" eller att jag och Anna tränar varje torsdag, jag vaknar alltid 5 i sju nu och det går på automatik att plocka ihop kläder och fixa och dona och hitta det man ska ha på sig. 
Jag äter alltid samma frukost (i stort sett) och får jag inte göra det så börjar dagen helt fel. Likadant när jag byter jobbdagar eller "friskis-dagar", det kan förstöra en hel vecka för mej. Undrar varför det är såhär? De säger ju att ombyte förnöjer men ändå så klagar vi om det kommer något nytt (undantag; lov) Äh,sånt här är konstigt, det är nog inte något man ska tänka på.

jag ska berätta om min skräckupplevelse idag. ni kommer förmodligen skratta och håna mej, men jag lovar. jag trodde jag skulle dö av skräck eller hjärtattack eller någonting.

jag gick helt oskyldigt på hv-rättstorget när två duvor började gå bakom mej. jag blev skitskraj och började svänga av och öka farten. då delade de på sig och kom upp på varsinn sida av mej. så jag illnitar och vände roch går åt andra hållet och se följer efter men nu mera på vänster sida av mej. på höger sida ser jag en återvändsgränd och jag kom på att de förmodligen tänkte tränga in mej i ett hörn. jag gjorde en "u-sväng" och kom undan de små jävlarna. uch jag vart helt svettig och hade en puls på 190.

jag kanske bör nämna att jag är livrädd för fåglar.

anna karin sofa johansson. du är underbar. vi pratar om en flicka jag mötte när jag började på peset-estet. jag kommer inte ihåg hur vi först började prata men sen dess har vi vart 1C,s radarpar. hon är den som man kan prata med allt om, men som det inte gör något om det råkar vara tyst emallanåt också.

denna flickan får mej att gå till skolan de dagar det är åt helvete, och det är också hon som gör dessa dagar så mycket roligare. det är också hon som orkar stå ut med alla mina påhitt, och oftast ställer upp på de också :) jag är så glad för hennes och somons skull (han har fångat den alla vill ha, lyckost kille) fast han får stå ut med att anna är min flickvän! vi har vart vänner i lite mer än ett halvå men det känns som en evighet. vi har gåt tigenom glädje och sorg men jag vet att det lär vi fortsätta göra.

vad jag försöker komma fram till är; anna, jag tror inte jag överlever utan dej! du är den bästa vän man kan få.

jag måste bara få dela med mej om årets bästa konversation:
*det ringer och jag svarar*
Jag: Hej det är Petra...
Syster: Hej, kan du komma ner och öppna växthuset?
Jag: Varför det?
Syster: Jag har låst inne mej...
-Här slutar konverationen vara hörbar eftersom jag skrattar för mycket-

Kanske inte så kul för er som inte var med men stog man i fönstret så såg man hur min syster vandrade runt i växthuset och försökte öppna dörren som bara kan öppnas med en hasp - på utsidan.

Annars har dagen vart bra. Jag har bakat kladdkaka - jag är kung på kladdkaka. Sen har jag börjat slipa/spackla mitt sminkbord och gått på en underbar promenad med syrran ner till sjön. Imorgon blir det Habo och jag är dödligt nervös. Håll tummarna för att jag inte dör i hjärtattack på tåget.

du betyder mer för mej än vad du någonsin kan ana. och jag är helt säker på att jag smittat dej så förlåt. och jag saknar dej. sådär jobbigt jättejätte mycket så man får ont i magen.

och så var man sjuk igen och denna gången var det halsfluss för omväxlingens skull. vaknade upp och mådde skit, eller ja, mera skit än jag brukar göra så tidigt på morgonen. tog febern och hade 38.3 vilket är högt till och med för att vara mej. och så märker jag att jag inte kan svälja och direkt väller paniken upp "inte igen!" så nu sitter jag här, arg och sur för jag inte får gå till doktorn (haha, det måste vara första gången någonsin)

fast jag är mera ledsen, inget IKEA med martin idag och ingen vinkväll på fredag. hade ju verkligen sett fram emot det och bara för jag äntligen har ett liv så ska mina halsmandlar fucka-up sig och jag kan inte ens käka apelsin :/ haha, hjälp vad synd det är om mej :)

"känn min puls och ge natten åt fantasin"

det är ett par dagar sedan - 29:e mars, den bästa och den värsta dagen i mitt liv.
jag har inte tillåtit mej reflektera över mitt förflutna utan bara sett framåt, men en klok människa sa till mej att man kan aldrig glömma sitt förlflutna utan man kan bara gå vidare. men som så alltid när jag trycker undan känslorna så slår de tillbaka. och hundra-tusen gånger värre.

detta är till dej, jag glömmer dej aldrig.

vi dansade över tusen ängar, likt bekymmerslösa barn
våra lefulla tankar var som balsam för själen.
vi försvann i vårat ändlösa lyckorus
du och jag ska leva så här, för evigt.

vi lärde oss livet hårda skola, för ängarna tog slut
där gräset byttes mot iskall asvalt.
det gick inte längre att springa ifrån verkligheten.
snälla, stanna hos mej i natt?

nu står jag här ensam utan någon balans
för mina ögon bländas för hårt av världen.
jag kämpar för att vrida tillbaka sekundvisaren
i ett desperat försök att göra dagen lite längre.

det som en gång var för evigt
ligger likt krossade stjärnor under mina fötter
du lever innom mej nu,
du är tåren på min kind när jag gråter