petrasfeelingofautumn

Tack för att du lärde mig att jag kunde lyckas med allt jag ville om jag bara trodde på mig själv lika mycket som du trodde på mig /Bradley Trevor Greive sa de orden som passar bra till det jag vill säga till min pojkvän idag, på våran tre-månadersdag.

Jag pratade med en god vän om hur sällan man låter de man älskar veta att man gör det. När sa du "jag älskar dej" till dina föräldrar till exempel? Eller inte bara de man älskar, de man håller av och beundrar med. Jag började tänka på hur många underbara och fantastiska människor som jag umgås dagligen med, som inspererar mig, som inte har en aning om hur jäkla bra de är. Det är nästan så jag skäms. Vad skulle jag göra om de försvann en dag? Eller ännu värre, om jag försvann? Tyvärr upptäcker man att man kanske borde öppnat hjärat lite oftare, jag vill aldrig att det ska hända mej.

Jag har ändrat uppfattning om hur jag definerar ordet "vän" numera. Det är inte längre någon du kan umgås med för du inte har något annat för dig, det kallas bekantskap. En vän är någon som man umgås med för man vill och för att man utvecklas som människa tillsammans med, för det är väl det man ska sträva efter?

Det enda jag vet att vi lever i en värld som behöver tonvis med kärlek på recept, skriv ut några och ge det till de som ni håller av. Innan det är försent, det är inte så dramatiskt som det låter, men man vet ju aldrig.

(och ja, Petra är trött, sjuk och filosoferar)

Jag sitter i en soffa, nerbäddad i en varm filt och lyssnar när Martin sjunder vackra sånger från en annan tid om folk med drömmar och planer om att förändra världen till det bättre. Sånger från svunna tider på den himmelska fridens torg, eller om han som tappade bort kärleken. 

Vi pratade om framtiden idag, om våra drömmar och planer och hur  vi ska klara det. Jag vet vi har en framtid, om vi bara vill och vågar ta oss dit. Vägen lär vara lång med många gropar men bara vi orkar så kommer vi  fram dit en dag, det är jag helt säker på. Martin sjunger låten om att man inte kan äga någon, jag tror inte heller på det, men jag tror på att man behöver inte äga någon man älskar.  Det enda du någonsin behöver göra är att tro på framtiden och att tron på kärleken ger en tillit till den andra personen.

Ingen av oss har haft klockrena uppväxter, kanske inte sådana uppväxter man önskar man hade haft. Men jag vet i mitt fall att det har gjort mej så mycket starkare. Tillsammans med Martin är jag inte mitt förflutna, jag är min framtid. Löjligt säger säkert många, du är för ung, fuck-it säger jag. De som säger så är förlorare.

Och för ni som undrar så har min dag vart jättebra, även om jag har fått ögoninflammation och jag ser ut som ett as.

Uch, denna veckan har vart uppochner och helt galen.
Jag har studsat runt mellan migrän, uppåtryck, depression och glädjeyra. Onsdagen var jag helt apatisk och orkade knappt prata, medans fredagen var den absolut bästa på länge.

Jag har vart med Ia (hon är bäst) hela veckan. VI hittade en kompis i matkön på Peset. Han hette Björn och var lång. Har också vart mycket med Martin och det har nog vart det som räddat mej. Han äger på att ta hand om mej och inte bli sur på mej när jag mår jättedåligt och bara vill sova. Han har också träffat mina föräldrar och det gick bra.

Jag är kort i tonen idag för jag jobbar och hinner precis skriva en mening mellan varje samtal :)