petrasfeelingofautumn

Jag sitter i en soffa, nerbäddad i en varm filt och lyssnar när Martin sjunder vackra sånger från en annan tid om folk med drömmar och planer om att förändra världen till det bättre. Sånger från svunna tider på den himmelska fridens torg, eller om han som tappade bort kärleken. 

Vi pratade om framtiden idag, om våra drömmar och planer och hur  vi ska klara det. Jag vet vi har en framtid, om vi bara vill och vågar ta oss dit. Vägen lär vara lång med många gropar men bara vi orkar så kommer vi  fram dit en dag, det är jag helt säker på. Martin sjunger låten om att man inte kan äga någon, jag tror inte heller på det, men jag tror på att man behöver inte äga någon man älskar.  Det enda du någonsin behöver göra är att tro på framtiden och att tron på kärleken ger en tillit till den andra personen.

Ingen av oss har haft klockrena uppväxter, kanske inte sådana uppväxter man önskar man hade haft. Men jag vet i mitt fall att det har gjort mej så mycket starkare. Tillsammans med Martin är jag inte mitt förflutna, jag är min framtid. Löjligt säger säkert många, du är för ung, fuck-it säger jag. De som säger så är förlorare.

Och för ni som undrar så har min dag vart jättebra, även om jag har fått ögoninflammation och jag ser ut som ett as.