petrasfeelingofautumn

Frihet i vardagsstressen är för mig promenader längs några av Jönköpings gator i mörker. Nästan varje dag så tar jag en långsam promenad runt, runt på smågator, utmed piren eller Munksjön, vandrandes med antingen ansiktet neråtvänd i den trasiga asvalten eller tittandes upp i himlen som precis skiftar till en mörkare nyans. Jag tycker inte om att möta andras blickar, andra själar som precis som jag går och söker tröst i skymningen. Den promenaden är min, och bara min. Jag behöver inte mer ensamhet.

Jag tycker om nätterna, den mystiken som spelar sitt spel i de långa skuggorna på marken och som gömmer sig runt husknuten. Du vet aldrig om den natten just idag är likadan som den vart igår. För när staden vilar så kommer sakerna som folket sopade under mattan fram. Jag tycker om den ärligheten. För är det inte ärlighet som vi alla söker här ibland alla 60-tals hus på Torpa, i Jönköping, på jorden, i universum, men som aldrig vågar se den i vitögat?! Jag tror det är så. Folk är rädda för mörkret eftersom sanningen och ärligheten är det som gör ondast.

Idag är jag ensam, förlorad i en 90 säng i en tom lägenhet, med ett kylskåp som låter lite för högt.

Jag saknar att efter min promenad i ensamheten få komma hem till en värmande famn, ett par vänliga ord och någon som skyddar min rygg i sömnen, mot de där sanningarna som helt enkelt gör lite för ont.

Älskling, natten är våran.

Sådär, nu var skolstarten här och så var det dags att åter igen traska in i de vanliga rutinerna med pusslandet med att få ihop skolan och jobbet och matin och vännerna och sen att se till att göra något utav helgen också. Ni som känner mej vet också om min höstdepression, hur nere jag blir så fort skolan börjar och hur jobbigt jag tycker det är. Men jag har bestämt mej för att just denna hösten så får det vara slut med det...
    Jag har fixat nya hemmagjorda framsidor på mina block som är superfina, jag ska köpa både väska och ett snyggt pennfack så fort jag har möjlighet. Jag ska sluta planera min fritid så hemskt och istället planera skolarbetet mer. Jag ska börja umgås med de som jag mår bra av och välja bort de som inte gör det, jag ska inte jobba ihjäl mej och jag ska börja träna. Helt enkelt så kommer jag ha fullt upp men på ett bra sätt. Ochj ag är övertygad om att denna hösten kommer bli den bästa någonsin!

Igår var jag på begravning, det gör ont i hela kroppen och du känner varje kroppsdel så tydligt. Alla röselser, andetag och hjärtslag känns som tusen nålar innuti dej. Jag har ont överallt idag med, feber. Det är stressen säger de, det kan nog vara så. Det har vart mycket nu de senaste dagarna. Jag hoppas att det lugnar ner sig snart, jag klarar inte allt för mycket stryk.

För tillället lever jag ett tråkigt svenssonliv som innebär; jobba, äta och sova vid 20.00 så ni kommer förmodligen inte höra något av mej förens skolan börjar eller något sådant. Jag längtar tills skolan börjar, det är ju rena rama semestern mot att jobba heltid på WeCall. Men jag kan avslöja att jag jobbar på för fullt med mina smycken, så förhoppningsvis så kommer det hända något om en 3-4 veckor sådär.