petrasfeelingofautumn

Tack för att du lärde mig att jag kunde lyckas med allt jag ville om jag bara trodde på mig själv lika mycket som du trodde på mig /Bradley Trevor Greive sa de orden som passar bra till det jag vill säga till min pojkvän idag, på våran tre-månadersdag.

Jag pratade med en god vän om hur sällan man låter de man älskar veta att man gör det. När sa du "jag älskar dej" till dina föräldrar till exempel? Eller inte bara de man älskar, de man håller av och beundrar med. Jag började tänka på hur många underbara och fantastiska människor som jag umgås dagligen med, som inspererar mig, som inte har en aning om hur jäkla bra de är. Det är nästan så jag skäms. Vad skulle jag göra om de försvann en dag? Eller ännu värre, om jag försvann? Tyvärr upptäcker man att man kanske borde öppnat hjärat lite oftare, jag vill aldrig att det ska hända mej.

Jag har ändrat uppfattning om hur jag definerar ordet "vän" numera. Det är inte längre någon du kan umgås med för du inte har något annat för dig, det kallas bekantskap. En vän är någon som man umgås med för man vill och för att man utvecklas som människa tillsammans med, för det är väl det man ska sträva efter?

Det enda jag vet att vi lever i en värld som behöver tonvis med kärlek på recept, skriv ut några och ge det till de som ni håller av. Innan det är försent, det är inte så dramatiskt som det låter, men man vet ju aldrig.

(och ja, Petra är trött, sjuk och filosoferar)