bussfilosofi - det förflutna

jag har alltid ansätt att det är vårat förflutna som gör oss till de vi är idag. att våran uppväxt och barndom är det som formar oss till hur vi kommer slutligen att bli. jag tror också att de val vi gör i livet speglas i den person som vi valde att tro på. efterom jag är ateist och inte tror på att det finns en gud som leder oss i livet så tror jag istället på att det är en kombination av dig som person samt det som formade dej som liten/de som fanns då som påverkar vilken väg du väljer. trots detta så tror jag starkt på ödetalla har ett öde men de val du gör i livet påverkar ditt öde. 

jag har tänkt mycket på vad som gör vissa människor onda eller goda, elaka eller snälla eller vad som gör att vissa hamnar snett och jag kan inte ärligt komma på ett enda svar som verkar vara vettigt. men kanske är det såhär att  något i deras barndom blev helt enkelt fel. inte nödvändigtvis föräldrarna utan någon liten sak som finns kvar i hjärnan. det är läskig tanke, tänk om jag hamnar riktigt snett på grund av någonting som hände för längesedan? jag tror inte vi alla formas i samma mall med samma förutsättningar utan varje individ är unik men det är det som finns runt personen som slipar ner kanterna och groparna och gör oss till de är vi idag.

en sak som jag ändå är säker på är att hade jag inte haft det förflutna som jag har så hade jag inte vart samma person som jag är idag. det helvete jag gått igenom har gjort mej stark som person och ska jag vara ärlig så är jag stolt över mig själv. idag kan jag se mej själv i speglen och trivas med vad jag ser på insida och utsida. detta är något jag inte kunnat göra innan. det känns konstigt att säga detta men jag är glad att jag ändå har vart med om detta, att veta jag klarar av bland det värsta som finns utan att förintas. fast man undrar ju ändå vem jag vart om jag hade haft en annan bardom? hade jag vart en bättre människa, eller kanske sämre? var hade jag vart idag?

Kommentarer
Postat av: Martin

Du upphör aldrig att imponera på mig, och jag upphör aldrig att förvånas över hur lika syn vi har på livet ibland :)

Vad det gäller den sista delen av inlägget, så tror jag faktiskt att man blir starkare som person ju mer tunga saker man gått igenom, och man får också lättare för att känna empati.

Lev väl!

/Martin

2008-03-01 @ 09:55:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0