förändringsfaktorn
och som rubriken säger ska jag skriva om förändring, kanske inte i matte eftersom ni som känner mej vet att jag har IQ 0.1 när det gäller matte utan denna gången blir det om mig (eftersom jag är en sådan sjukt egocentrerad människa ;P)
Innan, kanske för 1-2 år sedan. Eller snarare hela mitt liv innan den dagen jag började gymnasiet har jag alltid varit den fula flickan. Ni vet hon med tandställning gud vet var, ett par kilos övervikt, långt ovårdat hår och limegröna jeans med oknäppt gylf (yes, jag har gjort mej skyldig till detta hemska modebrott). Hon som inte hade några vänner och hon som du i hemlighet skrattade och pratade skit om så fort hon vände ryggen. Den tjejen som alltid satt och åt med lärarna. Hon som växte upp och fick allt mer problem. Hon som blev ihop med en kille som behandlade henne dåligt, som senare det tog slut medmen trakasserierna fortsatte. Hon som blev misshandlad psykiskt. Den tjejen som alltid grät sig till sömns och vaknade av att hon fortfarande grät i sömnen. Hon vars tårar tog slut. Den lilla flickan som växte på utsidan och krympte på insidan. Hon som fick begrava sin bästa och enda vän.
Den tjejen som började gymnasiet utan tro på livet. Hon som fick vänner. Den tjej som flyttade hemifrån utan att någonsin tveka. Hon som fick ett jobb och mötte ännu mera vänner. Vänner för livet. Hon som blev älskad igen. Den tjej som gick från att vara ett tomt skal till att få lysa upp och sprudla med energi. Hon som varje dag tackar den som nu gjorde detta möjligt. Hon som gått från botten till toppen. Hon som är jag.
Detta är historien om mej. Jag har hoppat över vissa delar, dels för att skydda folk som vart med. Dels för jag inte orkar berätta om det. Varje dag har varit en utmaning, en kamp. Men tack vare de omkring mej som gör detta möjligt har jag orkat ta den kampen. Orkat kämpa mig igenom de stunder jag har hamnat på botten igen. Jag tackar er för att ni finns, ni vet vilka ni är...
Ni kanske undrar varför jag skriver detta? Det är absolut inte för jag vill ha medlidande. Jag är lycklig nu. Det är nog dels för självterapi, dels för jag vill att folk omkring mig ska förstå vad jag gått igenom och hur mycket jag uppskattar mina vänner. För utan dem (er!) är jag ingenting.
-.-.-.-
Innan, kanske för 1-2 år sedan. Eller snarare hela mitt liv innan den dagen jag började gymnasiet har jag alltid varit den fula flickan. Ni vet hon med tandställning gud vet var, ett par kilos övervikt, långt ovårdat hår och limegröna jeans med oknäppt gylf (yes, jag har gjort mej skyldig till detta hemska modebrott). Hon som inte hade några vänner och hon som du i hemlighet skrattade och pratade skit om så fort hon vände ryggen. Den tjejen som alltid satt och åt med lärarna. Hon som växte upp och fick allt mer problem. Hon som blev ihop med en kille som behandlade henne dåligt, som senare det tog slut medmen trakasserierna fortsatte. Hon som blev misshandlad psykiskt. Den tjejen som alltid grät sig till sömns och vaknade av att hon fortfarande grät i sömnen. Hon vars tårar tog slut. Den lilla flickan som växte på utsidan och krympte på insidan. Hon som fick begrava sin bästa och enda vän.
Den tjejen som började gymnasiet utan tro på livet. Hon som fick vänner. Den tjej som flyttade hemifrån utan att någonsin tveka. Hon som fick ett jobb och mötte ännu mera vänner. Vänner för livet. Hon som blev älskad igen. Den tjej som gick från att vara ett tomt skal till att få lysa upp och sprudla med energi. Hon som varje dag tackar den som nu gjorde detta möjligt. Hon som gått från botten till toppen. Hon som är jag.
-.-.-.-
Detta är historien om mej. Jag har hoppat över vissa delar, dels för att skydda folk som vart med. Dels för jag inte orkar berätta om det. Varje dag har varit en utmaning, en kamp. Men tack vare de omkring mej som gör detta möjligt har jag orkat ta den kampen. Orkat kämpa mig igenom de stunder jag har hamnat på botten igen. Jag tackar er för att ni finns, ni vet vilka ni är...
Ni kanske undrar varför jag skriver detta? Det är absolut inte för jag vill ha medlidande. Jag är lycklig nu. Det är nog dels för självterapi, dels för jag vill att folk omkring mig ska förstå vad jag gått igenom och hur mycket jag uppskattar mina vänner. För utan dem (er!) är jag ingenting.
Kommentarer
Postat av: Martin
"Nu är det du som står på toppen,
nu är det dom som står för floppen.
Du har hittat dina vänner, långt från deras värld.
Nu har du egen lägenhet
du är din egen livsprofet.
Nu är det du och ingen annan som stakar ut din färd.
Nu är det du som är drottning
nu är det du som är regent
Nu är det du som bestämmer vilka steg du tar.
Och vill du ge mig den äran
att få gå vid din sida
så ska jag hjälpa dig att bära genom nätter och dar"
Vem tror du låten handlar om?
Du är en sann inspirationskälla, det kommer du aldrig någonsin kunna förneka :)
Lev väl!
/Martin
Postat av: Martin
Jo föressten, säg en dag som passar dig, så tar jag med mig Fröken Tanglewood (hehe min nya gitarr :) ) och kommer över. För mig funkar det från onsdag och framåt :)
Lev väl!
/Martin
Trackback
