petrasfeelingofautumn

Efter en jobbig natt och mycket funderande har jag kommit fram till att kärlek är en såndär sak som antingen är svart eller vit. Antingen helt underbar, eller helt enkelt det värsta du har vart med om. Du har den jobboga biten med att aldrig veta vad som kommer hända, oron över att den personen inte vill ha dej och massa annat jobbigt. Men de stunder som man får vara sådär överlyckligt kär, gör det hela värt det. Tror jag. Känslorna man känner när man är kär är som ett krig innuti, en våldsam kamp mellan bra och dåligt. Ett enda megakaos av bra och dåligt.

Men det är tur jag har en sådan bra och förlåtande pojkvän, det gör det bra så mycket bättre.