petrasfeelingofautumn

Precis som alla andra torsdagar så längtar jag efter något. Oftast brukar det vara till fredagen och helgen men idag så längtar jag till vårresan som går till Paris. Det är exakt en månad kvar idag. Jag behöver verkligen komma ifrån allt just nu. Har börjat få lite av den inställningen "Det är lika bra jag ger upp nu för det går inte bra ändå"  och att komma iväg till ett helt nytt land (med snygga fransmän dessutom) är nog precis vad jag behöver. Sen tycker jag franskan är ett så sjukt vackert språk.

Men det absolut bästa av allt är nog ändå att jag får umgås en hel vecka med familjen.  Det låter jättedumt men det tar på krafterna att bara få se sin familj kanske 2-3 helger i månaden. Man blir en väldigt ensam människa. Jag får hoppas att tiden går snabbt nu...